Seriöst...
Hellu alla dagboksläsare!
Vet att jag nu varit dålig på att skriva.. men igår var det fullt upp..
hade film kväll med lite kompisar och så...
inget att missa om jag säger så...
Men idag... jaa... jag vet seriöst inte vart jag ska börja...
Kanske ska börja med varför jag sitter här vid datan kl 23.12 på kvällen och inte ligger inne i sängen med min sambo... inget varar helt bra kan jag ju säga helt klart iallafall..
faan.. kan inte fatta att jag sitter med dessa tankar igen... Vill fan inte att det ska vara så här..
Vill vara med min underbara man... leva livet och bara vara lykliga tillsammans som vi alltid varit tills början av december... fattar seriöst inte vad som har hänt med oss..... Hur vi kan gå så fort från världens "GULLIGULL" till tjaffs, bråk, skrik och sova med ryggarna mot varandra...:( önskar att det inte skulle vara så här... Vill fan inte att det ska vara så här...
Jag börjar ställas mot väggarna totalt utan utväg nu... Fattar inte varför... Vill seriöst inte inse faktumet här....
det ska inte ta slut mellan oss... det ska bara inte det! Vi är helt menade för varandra och vi är menade att spendera resten av livet tillsammans! SÅ ÄR DET BARA!!!
Kom fan inte och säg annat!
Men jag är nu ställd i detta hörn..
Att antingen vara tyst och låta det flyyta för bi som alla andra gör...
Eller ta och säga det jag har på hjärtat vara fullt ärligt och hoppas vi kan lösa våra problem och må bra igen...
Eller....... Så tar det slut.....
Jag satt idag hemma hos mamma, hade varit där och käkat middag, så satt vi och tittade på en film som var helt puttinuttig och så vidare.... Det enda jag kunde sitta och tänka på var hur mycket jag saknade den där kära och äventyrsfulla kännslan av att vara helt NYKÄR! Kändes nästan som om att Robin inte ens fanns...
det var då jag började tänka på allt vi har tillsammans och allt vi kommer få...
Jag fylldes av sååå mycket värme och jag ville bara hem fort och få lägga mej i hans famn och kyssa honom i nacken och bara stirra in i hans mörka ögon och berätta för han hur mycket jag älskar honom...
men när man möter han tror han att jag e sur på honom så han e sur mot mej...
jag säger att jag inte är sur på honom men han fortsätter låta sur,
som jag sen fick veta var för att han var trött, men ändå...
så då vart jag ju inte så där jätte glad precis...
så då iggade jag honom och så när vi kom hem så satte han sej framför datan
och lyssnade på musik han vet att jag inte gillar.
då antog jag att han ville vara för sej själv, så jag satte mej i vardagsrummet
och spelade oh lyssnade på min musik i min mp3...
efter ett tag såg jag en rolig sak och ropade in honom,
katten hade lagt sej och vilat i en av hans gamla kepsar(jätte gulligt!),
men då kastade han typ bort katten la kepan på bordet och gick igen...
inte ens ett leende... men men, sen efter att tag så kommer han in
och säger att han ska gå och lägga sej iallafall... så då stänger jag av allt och följer med...
vi lägger oss för att sova och efter ett tag så hör jag världens "Suck"....
då frågade jag vad det var för något.. då rycker han bara på axlarna och säger jag vet inte...
sen efter att tag så börjar vi en en världens diskution
och kommer ingen vart slutar bara att han säger "JAG VET INGET HELT SÄKERT LÄNGRE"
Då hörde jag något och gick ut ur rummet för att kolla kommer tillbaks sätter mej på sängkanten i min morgonrock... och han vänder bara ryggen till och försöker sova...
då sket jag i allt och satte mej här och lyssnade på lite låg musik och skriver här....
Sååå det var nog allt.. för er som orkade läsa och kanske bry er...
E bara så.... jagvet inte... grinig? Sårad? Ledsen? Arg?
Seriöst, jag vet faan inte!!
gaaaaaah.... men men, fan...
e trött men vill fan inte gå in där och lägga mej med ryggen mot han nu igen.. vill inte!:(
Jag älskar honom för mycket för att låta oss falla isär så här?!?!!?!
Vad ska jag göra??????**GRÅTER**
aaaahhhhhhh....
GOD NATT FOLK!!!!!
//Angel♥
Vet att jag nu varit dålig på att skriva.. men igår var det fullt upp..
hade film kväll med lite kompisar och så...
inget att missa om jag säger så...
Men idag... jaa... jag vet seriöst inte vart jag ska börja...
Kanske ska börja med varför jag sitter här vid datan kl 23.12 på kvällen och inte ligger inne i sängen med min sambo... inget varar helt bra kan jag ju säga helt klart iallafall..
faan.. kan inte fatta att jag sitter med dessa tankar igen... Vill fan inte att det ska vara så här..
Vill vara med min underbara man... leva livet och bara vara lykliga tillsammans som vi alltid varit tills början av december... fattar seriöst inte vad som har hänt med oss..... Hur vi kan gå så fort från världens "GULLIGULL" till tjaffs, bråk, skrik och sova med ryggarna mot varandra...:( önskar att det inte skulle vara så här... Vill fan inte att det ska vara så här...
Jag börjar ställas mot väggarna totalt utan utväg nu... Fattar inte varför... Vill seriöst inte inse faktumet här....
det ska inte ta slut mellan oss... det ska bara inte det! Vi är helt menade för varandra och vi är menade att spendera resten av livet tillsammans! SÅ ÄR DET BARA!!!
Kom fan inte och säg annat!
Men jag är nu ställd i detta hörn..
Att antingen vara tyst och låta det flyyta för bi som alla andra gör...
Eller ta och säga det jag har på hjärtat vara fullt ärligt och hoppas vi kan lösa våra problem och må bra igen...
Eller....... Så tar det slut.....
Jag satt idag hemma hos mamma, hade varit där och käkat middag, så satt vi och tittade på en film som var helt puttinuttig och så vidare.... Det enda jag kunde sitta och tänka på var hur mycket jag saknade den där kära och äventyrsfulla kännslan av att vara helt NYKÄR! Kändes nästan som om att Robin inte ens fanns...
det var då jag började tänka på allt vi har tillsammans och allt vi kommer få...
Jag fylldes av sååå mycket värme och jag ville bara hem fort och få lägga mej i hans famn och kyssa honom i nacken och bara stirra in i hans mörka ögon och berätta för han hur mycket jag älskar honom...
men när man möter han tror han att jag e sur på honom så han e sur mot mej...
jag säger att jag inte är sur på honom men han fortsätter låta sur,
som jag sen fick veta var för att han var trött, men ändå...
så då vart jag ju inte så där jätte glad precis...
så då iggade jag honom och så när vi kom hem så satte han sej framför datan
och lyssnade på musik han vet att jag inte gillar.
då antog jag att han ville vara för sej själv, så jag satte mej i vardagsrummet
och spelade oh lyssnade på min musik i min mp3...
efter ett tag såg jag en rolig sak och ropade in honom,
katten hade lagt sej och vilat i en av hans gamla kepsar(jätte gulligt!),
men då kastade han typ bort katten la kepan på bordet och gick igen...
inte ens ett leende... men men, sen efter att tag så kommer han in
och säger att han ska gå och lägga sej iallafall... så då stänger jag av allt och följer med...
vi lägger oss för att sova och efter ett tag så hör jag världens "Suck"....
då frågade jag vad det var för något.. då rycker han bara på axlarna och säger jag vet inte...
sen efter att tag så börjar vi en en världens diskution
och kommer ingen vart slutar bara att han säger "JAG VET INGET HELT SÄKERT LÄNGRE"
Då hörde jag något och gick ut ur rummet för att kolla kommer tillbaks sätter mej på sängkanten i min morgonrock... och han vänder bara ryggen till och försöker sova...
då sket jag i allt och satte mej här och lyssnade på lite låg musik och skriver här....
Sååå det var nog allt.. för er som orkade läsa och kanske bry er...
E bara så.... jagvet inte... grinig? Sårad? Ledsen? Arg?
Seriöst, jag vet faan inte!!
gaaaaaah.... men men, fan...
e trött men vill fan inte gå in där och lägga mej med ryggen mot han nu igen.. vill inte!:(
Jag älskar honom för mycket för att låta oss falla isär så här?!?!!?!
Vad ska jag göra??????**GRÅTER**
aaaahhhhhhh....
GOD NATT FOLK!!!!!
//Angel♥
Kommentarer
Postat av: Jaycee
Det här har säkert hänt flera ggr. Du mår säkert lika dålig som vi precis fick kontakt med varandra igen. Det kommer säkert att lösa sig som vanligt, du har själv sagt många ggr till mig att i ett förhållande så förekommer det bråk. Så jag tror att du själv vet att det kommer att bli bra igen
Trackback
